24 Maj
Skansbukta

 
 

Sista dagen ombord. Känns onekligen vemodigt, och dagarna har gått så fort . Vill inte att det ska ta slut…. Men inga tårar ännu, det är ju en hel dag kvar.

När vi åt frukost passerade vi Kapp Linné, och svängde in i Isfjorden, så nu började jag känna igen mig.
 
     
 
 
     
 
Idag var det nästan vindstilla så Origo forsade fram i vattnet utan några större gungningar. Vi var som vanligt livligt uppvaktade av stormfåglar som gjorde ”anfall” mot båten. Men nu var jag faktiskt trött på att fotografera dem så det fick räcka med några få bilder.
 
     
 
 
     
 

Snart såg vi Longyearbyen långt framför oss, men inte skulle vi väl åka dit redan nu? Hade jag varit mer uppmärksam hade jag haft koll på att vi skulle svänga upp mot Billefjorden, för att sedan ankra i Skansbukta. Longyearbyen får vänta!

Efter att vi ankrat i Skansbukta lyftes zodiakerna ner. Nu skulle vi ut på resans sista zodiaktur.  Vi startade med att köra mot den östra udden av bukten, där vi gick i land. Mest dominerande här var den stora fågelklippan Skansen.
 
     
 
 
     
 
Vi passerade ett gammalt båtvrak, och fortsatte sen längs med stranden bort mot ett hus. Det visade sig vara resterna från en gipsgruva. Den har inte varit i bruk sedan 1930-talet, men det fanns fortfarande rester av uppbruten räls i området.
 
     
 

 
     
 
Vi strövade runt i området i ungefär en timme, och hittade både två olika sorters växter samt renhorn på marken. Jämfört med i går kväll var här lätt att gå. En flock renar strövade runt omkring oss och var inte särskilt rädda.
 
     
 

FILM:   Renar


Inga dåliga horn! Synd man inte får ta med sig ett sådant hem.

 
     
 
När stranden var utforskad blev det en ny båttur över till andra sidan av bukten. Även här fanns det ett litet hus, en gammal fångststuga. Det kan inte ha varit ett lätt liv att vara fångstman och bo så här ute i vildmarken. En liten bit bort från stugan, uppe på en sluttning, låg deras grav, utmärkt med ett träkors.
 
     
 
        
 
     
 
Även här var det några närgångna renar som uppvaktade oss. Nu bröt solen igenom och det blev riktigt varmt. Ett perfekt ställe för ett gruppfoto. Nu gällde det bara att få med alla. Mart valde att använda en fjärrutlösare, medan jag satte Audun till att fota. Det innebar i sig att jag fick klippa in honom i bilden senare. I det nu så fina vädret lockade zodiakerna, så vi hade snart hoppat ombord och sen bar det av ut i bukten. Berget Skansen blev nu vårt nästa mål. Här skulle studeras fåglar.
 
     
 
 
     
 

Full fart över Skansbukta.
 
     
 
Det fanns en hel del fåglar vid berget, och de som jag tyckte var roligast att se var Lunnefåglarna. Har aldrig sett den fågeln mer än i något enstaka exemplar på långt håll innan. Fågeln är ju onekligen lite speciell med sin tjocka färgglada näbb. Men här fanns det en hel del Lunnefåglar som satt på klippan.
 
     
 
 
     
 
Jens hade nu fått syn på en hel del Lunnefåglar ute på vattnet som vi satte fart mot. Medan vi fotade dem kom det en nyfiken mås som simmade runt båten en stund.
 
     

 

 

  

 
     
 
Den andra zodiaken fortsatte att köra nedanför fågelklippan, så vi antog att de fått syn på något speciellt. Vi åkte bort till dem för att se vad som hände. Långt uppe på klippan var det en blåräv vid en större sten. Jag stirrade som en idiot, men inte såg jag någon räv. Gjorde i alla fall som de andra och riktade kameran mot ett utpekat ställe.  Resultatet finns här nedanför, och så småningom såg även jag att där var något mörkt som rörde sig. Lasse med sitt stora objektiv hade fått en fin bild på när räven tog en mås. Stor dramatik på Skansen med andra ord.
 
     
 
 
     
 
När vi var på väg tillbaka till Origo får Mart syn på några praktejdrar längre in i bukten. Måste erkänna att jag fortfarande inte kan se skillnad på ejdrarna när de ligger i flock på vattnet eller flyger. Men jag fortsatte med min taktik att rikta kameran i blindo mot målet. Och det verkar ju som om jag lyckades ännu en gång.
 
     
 

Praktejdrar som precis lämnat ”startbanan”.
 
     
 
Tillbaka på Origo konstaterade vi efter att ha studerat whiteboarden, att det var en timme till avslutningsmiddagen, så då borde vi hinna göra oss i ordning och sen sitta en stund på däck.  Sommarmöblerna åkte fram och det var superskönt där uppe. Kom ihåg vår goda drink från poolpartyt i höstas, så givetvis måste jag ha en Polar Bear Drink. Den är både god, och så passar färgen så bra här uppe i den blå isvärlden. Det slutade med att de flesta beställde en "Isbjörnsdrink".
 
     
 


Tack Jens och Audun för en kanonfin expedition. Sex isbjörnar, valrossar, sälar, val, diverse fåglar, polarräv och blåräv vad mer kan man begära.
Jag är jättenöjd!

 
     
 
En sådan här lyckad och trevlig expedition måste firas.
Bubbelflaskor beställdes in, och sen var det bara för Julia att hälla upp! Skål Jens, Audun, Arctic Adventure och Origo!
     
 
Middagen var som vanligt suverän, och dagen till ära var det en trerätters middag, med temat havet. Löjromstoast till förrätt följt av en väl tillagad fiskrätt. Mums! Stämningen var hög, och det blev många skratt när vi kom att prata om allt vi varit med om. Men vi hade inte kommit en meter om det inte varit för Emil och hans duktiga besättning. De som inte behövdes på bryggan kallades ner för att avtackas.
 
     
 

Tack för ännu en oförglömlig resa på ditt fartyg Emil!
 
     
 

Cirkeln är sluten. Tillbaka i Longyearbyens hamn.
 
     
 
Många var trötta efter veckans intensiva nätter, och gick tidigt till sängs. Men vi var några som bara inte kunde gå och lägga oss. Vi blev sittandes uppe vid trädgårdsmöblerna på övre däck långt in på natten. Solen sken och värmde faktiskt lite, och jag fick minnen från en natt förra sommaren nere vid grillplatsen. Nostalgi på hög nivå!  Klockan var nog närmare 0300 när jag lyckades slita mig från den härliga solen.
 
 


Till slut var jag ensam kvar uppe på däck.

 
       
       
       
 

Gå vidare till 25 MAJ

   
       
 

Gå tillbaka till 23 MAJ

   
       
 

Gå tillbaka till 2016 STARTSIDA

   
       
 

Tillbaka till Svalbards STARTSIDA